Den här känslan med...
Att aldrig riktigt känna att nu sitter jag ner och är lugn o sansad utan att tänka på vad jag ska göra härnäst infinner sig tamme fasen nästan aldrig hos mig!
När kvällen kommer och jag sitter framför tv-n kan jag känna att jag hela tiden vill upp och gå eller jag kan känna mig fruktansvärt frustrerad och irriterad. Det är ungefär som att jag väntar på att livet ska börja, när kommer det roliga och omvälvande livet? Det är inte så att omgivningen är problemet, det är jag som är eller har problemet. Frun och jag satt igår och diskuterade husförsäljning och lägenhetsköp osv, vi konstaterade att vi antagligen inte kommer att flytta före nyår utan att det troligtvis kommer att ske mars, april någonstans mycket på grund av finanskriser och dylikt. Saken är den att jag har upptäckt för länge sedan att jag lever i framtiden, om jag vet att vi exempelvis ska flytta i april så blir det som en milstolpe för mig! Jag har något att gå efter.. Nu gäller det att liksom fylla tiden med en massa saker tills det blir dags att flytta :-/
Jag kan inte bara ta en dag i taget utan jag vill rusa fram och plocka dagarna ungefär som man plockar bladen av en blomma, sådär som man gjorde när man var liten för att kolla om man var kär, "kär" eller "inte kär" osv... Ja jag gjorde det oxå!! :-)
Problemet är bara att bladen tar slut!! Tänk om man kunde njuta av blomman och titta på eller konstatera i efterhand att bladen fallit, vad mycket behagligare det skulle bli.
Den här drivande känslan jag har kan ibland kännas väldigt jobbig, speciellt när stunderna kommer då jag vill känna mig lugn, när jag vill skratta och prata om saker som inte betyder så mycket.. Kallprat blir liksom jobbigt.. Det känns som om omgivningen stör mig när de pratar med mig, jag kan bli snäsig och grinig och sända signalen att jag vill vara ifred. Det blir ganska tomt, jag tror att det här jagandet är ett sätt för mig att försöka fylla tomheten som finns inom mig, om jag hela tiden tänker på saker och försöker titta bakom nästa hörn så känns inte tomheten så jobbig.
Det blir som en sorts missbruk, känslan blir mycket värre när jag sitter o pluggar hela dagarna och kanske inte hinner träna lika hårt och mycket. Jag förstår att mycket av mitt tränande och arbetande beror på den här tomheten som finns.
Nu ska jag sätta mig ner och försöka dricka en kopp kaffe i lugn o ro utan att samtidigt läsa, skriva ett mail, plocka ur diskmaskinen, hänga tvätt och fundera på vad vi ska äta till middag eller hur jag ska avsluta mitt skolarbete... osv.
Jag ska försöka koppla av...
Ha d gott // J
När kvällen kommer och jag sitter framför tv-n kan jag känna att jag hela tiden vill upp och gå eller jag kan känna mig fruktansvärt frustrerad och irriterad. Det är ungefär som att jag väntar på att livet ska börja, när kommer det roliga och omvälvande livet? Det är inte så att omgivningen är problemet, det är jag som är eller har problemet. Frun och jag satt igår och diskuterade husförsäljning och lägenhetsköp osv, vi konstaterade att vi antagligen inte kommer att flytta före nyår utan att det troligtvis kommer att ske mars, april någonstans mycket på grund av finanskriser och dylikt. Saken är den att jag har upptäckt för länge sedan att jag lever i framtiden, om jag vet att vi exempelvis ska flytta i april så blir det som en milstolpe för mig! Jag har något att gå efter.. Nu gäller det att liksom fylla tiden med en massa saker tills det blir dags att flytta :-/
Jag kan inte bara ta en dag i taget utan jag vill rusa fram och plocka dagarna ungefär som man plockar bladen av en blomma, sådär som man gjorde när man var liten för att kolla om man var kär, "kär" eller "inte kär" osv... Ja jag gjorde det oxå!! :-)
Problemet är bara att bladen tar slut!! Tänk om man kunde njuta av blomman och titta på eller konstatera i efterhand att bladen fallit, vad mycket behagligare det skulle bli.
Den här drivande känslan jag har kan ibland kännas väldigt jobbig, speciellt när stunderna kommer då jag vill känna mig lugn, när jag vill skratta och prata om saker som inte betyder så mycket.. Kallprat blir liksom jobbigt.. Det känns som om omgivningen stör mig när de pratar med mig, jag kan bli snäsig och grinig och sända signalen att jag vill vara ifred. Det blir ganska tomt, jag tror att det här jagandet är ett sätt för mig att försöka fylla tomheten som finns inom mig, om jag hela tiden tänker på saker och försöker titta bakom nästa hörn så känns inte tomheten så jobbig.
Det blir som en sorts missbruk, känslan blir mycket värre när jag sitter o pluggar hela dagarna och kanske inte hinner träna lika hårt och mycket. Jag förstår att mycket av mitt tränande och arbetande beror på den här tomheten som finns.
Nu ska jag sätta mig ner och försöka dricka en kopp kaffe i lugn o ro utan att samtidigt läsa, skriva ett mail, plocka ur diskmaskinen, hänga tvätt och fundera på vad vi ska äta till middag eller hur jag ska avsluta mitt skolarbete... osv.
Jag ska försöka koppla av...
Ha d gott // J
Kommentarer
Postat av: Anne
Jag sitter här och tar en kaffe och en pepparkaka medans jag kopplar av. Ska sedan göra lasagne,tvätta,träna skivstång för att stupa i säng. Det är en konst att leva i nuet men det går. Jag tror en del får jobba lite extra för att komma dit och en del kanske aldrig ska dit.
Jag tror vi hör till de som kanske eventuellt kommer dit med ena foten en sväng på sommaren i solen.
:)
Trackback
