Om jag fick som jag ville...

Skulle allting bli bra då? Jag är inte säker... Varför skulle det jag vill vara det rätta?!
Vi har en vad vi kallar för barnledig vecka här hemma, fruns son är hos sin pappa min son kommer och går lite som han vill och min dotter kommer aldrig..
Frun och jag har ett stort hus till förfogande hela veckan! Den här veckan utan barn är lite grann som antiklimax, man vet inte riktigt vad man ska göra utan man blir lite passiv och seg. Vi åker och tränar osv men känslomässigt är åtminstone jag lite fundersam... :-/  
Ikväll är det dags för mitt box-pass igen :-) Jag har förlängt passet med 15 minuter för att riktigt köra slut på deltagarna! Jag älskar riktigt hård träning och försöker vara med så mycket det går, men det blir svårt med tanke på att jag samtidigt måste instruera och skrika.. Känslan efter ett hårt pass går liksom inte att beskriva för den är så speciell! Utmattningen gör mig lugn. Det är nog en av de största anledningarna till varför jag alltid hållt på med kampsporter som kräver hårt fysiskt arbete....

http://www.pappa-barn.se/
Jag är medlem i en förening som heter Pappa-barn, tror inte någon har missat det *s*
Jag måste ändå få säga det ibland på grund av att det dom gör och jobbar för är så otroligt viktigt och samtidigt bortglömt. De arbetar för barnens rätt till båda föräldrarna, det är av olika anledningar en hjärtesak för mig. Dels för att jag jobbar och har jobbat mycket med ungdomar som är på glid, där har jag sett att pappan ofta saknas, samt att jag har en del erfarenhet själv.  Många vill gärna tro att det beror på att pappan är ointresserad av sitt barn, visst finns dom papporna men de flesta får inte träffa sina barn eller umgås med dem på grund av mamman och gamla förlegade regler inom socialtjänsten som tar oss tillbaka till början på 1900- talet. Så sorgligt! Detta börjar uppmärksammas i massmedia och förändringar kommer att ske men det går långsamt framåt.. All heder till er som jobbar för denna ädla sak framförallt vill jag rikta extra uppmärksamhet till ordförande Michael Alonzo som gör ett kanonjobb.
Det är dags att alla börjar se att pappan är lika viktigt som mamman..
I nyhetsbrevet fick jag en länk till youtube där det finns en film som pappa-barn lagt ut! Jag lägger namnet ni ska söka på här om ni är intresserade! Känner mig lite låg idag... Längtar massivt mycket efter en viss person...

"Why is it a crime to be a man".  titta på filmen om ni vill...

Nu ska jag förbereda mat åt mig och frun....... Ha en trevlig kväll :-) // J

Kommentarer
Postat av: Anonym

Ibland är det upp, och ibland bär det iväg nerför!!

Jag blir imponerad av dina tankar och din skrift!!

Har själv en son (12 år) som bor 30 mil ifrån mig!!

träffar honom regelbundet, men mamman gör allt för att motarbeta!!

Jag har honom varannan helg, jag åker och hämtar, och lämnar!! 120 mil blir det, hade tveklöst åkt det dubbla om det hade behövts!!!

2008-11-19 @ 18:44:19
Postat av: Juman

Tack! Känner igen resonemanget, jag har gjort allt som går att göra, ändå fortsätter jag och kommer aldrig att sluta!! Jag kan inte acceptera något som är fel!! När känslan kommer och är sådär förlamande ibland blir det bara så förbannat tungt! Fortsätt kämpa!! // J

2008-11-19 @ 21:18:00
URL: http://juman.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0