Joman "mitt liv min åsikt"

Få skriva lite mer om ADHD! Jag har suttit o läst en massa olika bloggar om ADHD och även läst olika artiklar och andras åsikter.. Alltid lika intressant och spännande! Det svåraste för mig i det här med att acceptera att jag har ADHD är dessa stereotypiska bilder som finns! "Jag kan ju inte ha d för jag har ju aldrig sprungit omkring o varit rastlös i skolan"! Jag kan avsluta saker osv osv.. Men jag har alltid grubblat mycket, jag har alltid känt mig oälskad, jag har alltid varit orolig och ledsen, jag har alltid haft ett hemskt humör, jag har alltid tyckt om att slåss, alltid tyckt om att befinna mig i spännande och utmanande situationer, jag har alltid dragits mot droger, jag kan memorera hur mycket som helst har näst intill fotografiskt minne, behövera aldrig skriva upp möten för jag minns!! Jag är intelligent, rolig, effektiv, väldigt allmänbildad.... osv. Men jag har svårt att koncentrera mig länge om jag inte är intresserad, jag kan inte vänta länge jag får nästintill spel då! Jag hatar när jag möter folk på stan o vet att nu måste jag stanna o prata, jag är alltid på väg och har bråttom men vet inte vart,  jag hatar bilköer, jag hatar en massa ljud omkring mig när jag ska läsa (om jag kan läsa), jag har bara läst en bok i hela mitt liv men kommer inte ihåg vad den handlar om!! hehehe.. Jag vill kontrollera min omgivning eller veta exakt vad som ska hända och när, jag kan INTE foga mig efter vad andra vill för jag vet och kan bäst!! Jobbigt på en arbetsplats när man har en chef! Därför jag alltid haft chefspositioner, har sånt driv så jag har sett till att hamna där.. Men vet ni vad som är det värsta? Jo om jag skulle vara öppen med att jag har ADHD så skulle många börja behandla mig på ett annat sätt på grund av att dom har den där stereotypbilden som jag hade, helt plötsligt så blir jag någon som man ibland kan skratta åt och inte ta på allvar! Visst är det knäppt!!?? Det finns mycket hos mig som jag tycker om och är nöjd med, men det finns lika mycket som jag inte är nöjd med, exempelvis att jag inte kan sova, eller alla dessa grubblerier och sorger.. Ni förstår att jag är så pass gammal idag så att jag har lärt mig att placera all ångest och stress och raslöshet och impulsivitet långt bak i mitt huvud så att inte min omgivning ska drabbas!! Bra va?? Eller.. Där mina vänner har ni en liten beskrivning av att ha ADHD som vuxen, som JAG ser det.. Väldigt duktiga och driftiga på många sätt, men det jobbiga bär man på inombords för man har lärt sig att det inte är rätt att utsätta sina nära o kära... Man blir fruktansvärt  trött i huvudet för man går hela tiden runt o försöker sortera allt som finns lagrat inne i huvudet samtidigt som det bara öser in mer o mer information utifrån från alla håll, det är därför man vill vara ifred!!!! Jag har inget filter som sorterar bort saker i min omgivning utan precis allt som låter eller rör sig ute eller i en lokal registrerar jag.
Min 16- åriga son sa till mig för ett tag sedan "Pappa vilken grym skillnad det är på dig idag efter du börjat med medicinen, du är aldrig arg och du kunde sitta ner o skruva ihop min antennkabel till tv-n utan att skrika, jag behöver inte passa min rygg på samma sätt o inte veta hur du kommer att reagera".. Ja vad säger man?
Han ska aldrig mer behöva känna det!! Jag vill bara att så många som möjligt ska förstå att alla är olika, även då de har ADHD!!

TREVLIG HELG!!  // J