Joman "mitt liv min åsikt"

Inatt att det ringde på dörren, jag gick och öppnade och utanför stod min dotter :-).
Hon sa till mig "Pappa jag har tappat min nyckel så jag var tvungen att ringa på dörren", ingen fara sa jag huvudsaken är att allt är bra med dig. Vi gick upp på övervåningen och tog fram lite mellis, mackor och oboy Mmmmm vad gott sa hon. Hon berättade för mig hur det hade varit i skolan, hon berättade för mig om sina tankar, funderingar om livet och jag fick se en del av henne som jag inte tidigare fått se. Jag lyssnade med stora öron och bara insöp allt hon sa, jag njöt av stunden. Hon gick sen in på sitt rum och tittade på tv, gjorde läxor och pratade i telefonen. Allt kändes så naturligt och närvaron var så total. Det jag kände och såg mest i drömmen var glädjen och närvaron, hur enkelt det egentligen är. Sen till min stora sorg så vaknade jag upp, jag såg mig omkring och förstod att det endast varit en dröm. Allt det som kunde vara enkelt har blivit svårt. Jag har ett otroligt bra liv med min fru, jag lever bra jag bor bra och jag trivs. Men jag längtar så otroligt efter mina barn, dom finns där och jag träffar dom, vi pratar och skrattar, men jag saknar närvaron. Ingenstans vill jag belasta mina barn med skuld men jag måste få säga att jag saknar dom oerhört!! Inte fysiskt men psykiskt. Det här är saker som jag måste få säga, säger man saker som plågar en så sätter man ord på dom och dom blir genast lite lättare.. Nu ska jag fortsätta mitt pluggande och skynda på denna dag, jag ska se till så att det snart blir kväll, jag ska se till så att det snart blir dags att gå och sova. Sen ska jag skynda mig att somna för jag vill se vad vi gjorde på eftermiddagen och kvällen min dotter och jag :-)

Vad gjorde vi utan våra drömmar?? // J