Längtan efter sina barn!!
Man kan i många fall få höra att "min son vill inte träffa sin pappa" eller att barnen faller i gråt så fort pappa helgen närmar sig.. Det finns idag ett begrepp som heter PAS, det innebär mer direkt att föräldern påverkar sitt barn i en riktning så att barnet tar avstånd från den andra föräldern. Barnet tror han/hon gör rätt och att detta är barnets känslor men det har visat sig vara fel. I USA är det ett begrepp inom psykiatrin och används ofta vid vårdnadstvister.. Jag kan bara säga att jag längtar efter min dotter för jag träffar henne väldigt sällan eller nästan aldrig.... Mer säger jag inte...
Jag klistrar in en kort beskrivning av PAS som jag tog från Pappa-barn.se som är tycker jag en av d bästa föreningarna som finns i landet, för dom jobbar för barnens rättigheter till pappan.
Parental Alienation Syndrom (PAS) kan på svenska översättas till föräldraalienation eller psykisk misshandel av barn. Både kvinnor och män kan utsätta sina barn för PAS-programmering. Barn övas i att varken visa empati eller sympati för en i grunden älskad person. Barn som har drabbats av PAS måste få terapi för att få kontakt med sitt dåliga samvete och väckas till insikt om verkligheten. De behöver yttre hjälp, till exempel en myndighets beslut eller en psykologs bestämda råd, för att våga gå emot den programmerande föräldern och bejaka kontakten med den förnekade men i grunden saknade. Barn som lider av den allvarligaste formen av PAS bör flyttas till den förälder som barnet har tagit avstånd från. På så vis kan den livsfarliga utvecklingen brytas.
Läs mer om PAS (J Michael Bone & Michael R Walsh)
PAS Handledning (Stan Hayward)
Hej hittade din bloggadress inne hos Majsan. Hade för några år sedan en god vän som blev "förvägrad" rätten till sina barn. Detta gjordes precis som du skrev ovan jag visste inte att det fanns ett namn. I tonåren blev den yngsta av dem så strulig så hon under en period flyttade hem till sin pappa. Tyvärr gick det inte att reparera så det blev ett sorgligt slut där men de båda har i dag ingen kontakt med varken pappa eller mamma. Sorgligt och jag har väldigt ont av det.
Hej ;)
Jag ska kolla in den sidan du länkar till. Tror jag kan hämta info där.
Vi har varit i en sådan situation som du beskriver, där jag fick släpa ut min yngste son ur bilen inför varje träff. Jag har aldrig på något sätt förvägrat honom rätten till umgänge med sin pappa.
Problemet i vårt fall berodde på att pappan och hans nya kvinna inte kunde hantera sonen och hans problematik, vilket skapade mycket konflikter under deras umgängestid. Det tog sedan en vecka att få sonen på rätt köl igen.
För 3 år sedan sa sonen ifrån ordentligt, jag åker ALDRIG mer till pappa, han bara klagar på mig.
Han har träffat honom efter det, men inte sovit över där.
Pappan hör aldrig av sig, ringer aldrig sina barn och frågar hur dom har det, hur det går i skolan osv. Ger dom aldrig något extra förutom det månatliga underhållet han är skyldig att betala.
Jag betvivlar inte alls att det många gånger kan gå till som du beskriver. Men man måste nog vara öppen för att det faktiskt kan vara umgängesföräldern som själv bidrar till att förstöra relationen, som i vårt fall.
